Nyligen hemkommen till vårt vackra hus i Bryssel. Klockan är snart 19 och det är fortfarande ljust ute. Fåglarna sjunger utanför fönstret och mina tre vovvar tjöt av glädje vid min ankomst. Vår städhjälp har bott och tagit hand om dem under några dagar då min make är i Dubai på affärsresor. Lyxigt värre att bli välkomnad till ett välstädat hem och någon som står i dörren och bär in väskor och packning. Tycker illa om mig själv ens av blotta tanken på att jag en dag skulle vänja mig vid denna service på hemfronten, men idag tog jag tacksamt emot hjälpen då all min energi varit totalt bortblåst. Sovit så galet dåligt ett par nätter, samt rest och flängt som en idiot.
Det känns både skönt, vemodigt, tomt och ensamt att nu spendera kvällen med endast fyrbenta till sällskap i detta 1200 kvm stora hus. Tur att jag har massor att stå i och besök imorgon som väntar.
Igår fick jag äntligen se älskade Alva vinka åt mig och sin mormor. Hon dansade runt i min mage och jag är så förundrad över att jag inte känner hennes rörelser ännu. Imorgon går jag in i v.20, så borde definitivt vara läge. I och för sig sa barnmorskan att moderkakan ligger i framläge, vilket kan dämpa, samt att jag är förstföderska och inte riktigt vet vilken känsla jag ska vara uppmärksam på. Iaf lika magiskt varje gång man får se denna lilla varelse som bara växer och frodas i din mage. På ultraljudet (RUL) kollade vi Alvas anatomi, organ, hjärta och hjärna. Allt såg strålande ut och hennes mamma dansade därifrån, lätt i steget med fin fina bilder och en kort video. Efter det gick jag och min mamma och firade genom att införskaffa super söta kläder, samt några fynd till oss själva på Arkivet. Bland annat ett par solglasögon från Tods och ett par sjukt snygga sneakers från Prada.
Kvällen avslutades med middag på Kung Carls Bakfickan i sällskap av min fina bror.
Men frid och fröjd är inte den sinnesstämning som alla delar av mig känner. Ingen vikt på två dagar och dessutom mat och godis i sådan kvantitet (iof all) som monstret inte känner sig okej med. Ångest och irritation. Fast obeskrivligt lycklig. Hatar att Alva inte får ha min kropp ifred, utan att det är något jag måste kämpa för flera timmar varje dag.
コメント