Fredag! Visst inbringar fredagar än alldeles unik och härlig känsla. Ända sedan jag var barn har fredagar varit min absoluta favorit dag. Vi hade alltid fredagsmys framför TV:n med snacks och godis. Vi hade inga direkt middagsrutiner när jag växte upp, då alla var upptagna med sporter och aktiviteter. Så fredagsmyset var egentligen den enda stund i veckan vi alla försökte samlas.
Fredagen här i Bryssel har varit relativt grå, men ändå unik på sitt vis. Det lilla livet i min mage går idag in i V.17 och vi påbörjar den femte graviditetsmånaden. Jag skulle vilja säga att min mage nu har börjat få en liten bula och jag har de två senaste dagarna känt av en molande värk, som jag skulle gissa är växtvärk.
En del av mig förpestar mitt sinne och tar bort den stolthet och lycka jag innerst inne känner. Trots dålig aptit har jag denna veckan gått upp 0,5 kilo. Tidigare har jag gått ner, så det är första gången visar plus. Även om jag inte är tillbaka till den vikt jag hade vid början av graviditeten (+1 kilo). Det är så djupt sorgligt att behöva känna denna oro över vikt. Ilskan och avskyn riktad mot mig själv. Den oändliga kritiken och avsmaken över min kropp. Jag vill känna glädje och stolhet över att det snart börjar synas att jag är gravid. Dumma, äckliga, korkade monster!
Det var inte vad detta inlägg egentligen skulle handla om, utan det skulle vara en fortsättning av vår IVF resa. Så här kommer den:
Den 19:e oktober när jag fick min mens och jag flög till Stockholm för att göra ett ultraljud i vanlig ordning, var äntligen cystan borta och jag fick klartecken att börja ta första sprutan 21/10. Denna togs fyra kvällar innan en till spruta lades till under två kvällar innan det åter var dags för ultraljud. På ultraljudet såg allt bra ut och äggblåsorna blev allt fler. Dock skulle kvällarna med två injektioner fortgå i ytterligare fyra dagar innan nästa ultraljud. Under denna tid valde jag att stanna i i Stockholm. Jag bodde på ett utav mina favorit hotel Lydmar. Vädret var ovanligt milt och soligt för säsongen och jag både njöt och skrämdes av vad som väntade.
Efter elva dagars injektioner och biverkningar därtill, började äntligen ägg utplockat närma sig. Spänd över resultatet av ultraljudet tog jag en den 31:e oktober en härlig promenad till Sophiahemmet. Tyvärr var inte några av mina äggblåsor mogna än, utan jag tvingades ha tålamod i hela fota dagar till. Detta oändliga väntande!
4/11 blev det en tidig morgon och dagen för att plocka ut de äggblåsor som var tillräckligt mogna av av god kvalitet. Detta "ingrepp" var mer omfattande än vad jag någonsin kunnat tro. Min mage var som en uppblåst ballong av alla stimulerande medel och den onaturliga produceringen av ett stort antal ägg. Innan plocket skedde fick man ordentligt med smärtstillande och morfinet gjorde mig dåsig, samtidigt som jag blev varse om hur äggen fördes ut från mina äggledare in i en pipett för att granskas på ett laboratorium. Så många tankar, känslor och spänningar. Direkt efter ingreppet tog jag en promenad på flera timmar bara för att rensa huvudet och få väntan att bli kortare inför resultatet som skulle rapporteras nästkommande dag.
Samma morgon hade min make lånat sitt sperma prov och dagen efter fick vi det lyckliga beslutet att dem plockat hela tolv ägg, varav tio blivit befruktade.
Nästa steg var nu återföringen av embryot. Vi fick de glädjande beskedet att vi kunde vänta till dag fyra, då ett av äggen var av sådan god kvalitet att det skulle generera än bättre resultat om det fick växa sig starkare i labbet innan återföring.
Återföringen skedde den nionde november. Helt otroligt. Overkligt. Min make var vid min sida och det var ett fantastiskt fint ögonblick att få se hur embryot sögs upp med en pipett för att sedan föras in i mig och ta plats och förhoppningsvis fästa och sedan växa, växa, växa. Glädjen var enorm.
Dagen eter fick vi reda på att inga fler embryon överlevt och inte gick att frysa ner. Så jag bad snällt en bön till Gud om att detta skulle hålla hela vägen och att jag om några veckor skulle kunna glädjas åt det där magiska plusset på en plastig sticka inköpt på apoteket.
Då var det bara att vänta.....
Comments