Nyanländ till Sverige och sitter just nu i min lilla, men ack så mysiga lägenhet i Göteborg. Idag gick jag in i v.19, helt otroligt. Har alldeles snart gått halva graviditeten och vår redan älskade Alva växer och är en unik liten människa vars ankomst både är enormt efterlängtat, samtidigt som den skrämmer mig stundvis. Från och med den dagen hon väljer att kika ut är jag för alltid en mamma, en mamma! Hur overkligt känns inte det att ta till sig för första gången i sitt liv?
Anledningen till mitt Sverige besök är främst nästa veckas RUL (rutin ultraljud) på min mödravårdscentral Mama Mia Östermalm i Stockholm. Sedan ska jag givetvis hinna träffa alla mina underbara, saknade vänner på ett After Ski event imorgon kväll. Ska bli fantastiskt roligt. Dock några besvikna själar som kommer undra varför jag inte berättat om graviditeten tidigare. Många är dem som vet om IVF och ihärdiga försök till att bli med barn, men så drog jag på det länge innan jag valde att gå ut med nyheterna på instagram. Givetvis har min familj och de allra närmaste vännerna vetat om det från början. Men var så skrockfull och kunde knappt själv tro på att graviditeten var ett faktum förrän alldeles nyligen. Så valde att hålla det inom allra närmsta kretsen fram till v.17.
Ska även hälsa på min mamma och mina yngre bröder nästa vecka. Hoppas på att få med mig mamma till ultraljudet, så att jag slipper gråta ensam. Även en utav mina äldre bröder hoppas jag på att kunna träffa när jag är i Stockholm, då han bor där.
Hur har tyglandet av monstret gått de senaste dagarna? Tja, jag måste motvilligt medge att dess närvaro är så påtaglig att jag efter varje måltid känner en svår ångest. Hon tvingar mig fortfarande upp på vågen och sprider en äckelkänsla av åsynen av magen. OBS! Jag smeker och klappar och älskar att se en liten, liten bula växa, men inte monstret. Hon blandar ihop det med en sjuklig kroppsuppfattning och antyder att det är lika med att vara feeeeeet.
Vägde 50,5 imorse. Fortfarande mindre än dagen då jag blev gravid, men känslan av att vara enorm och tjock är där och skrämmer mig. Det är en ständig kamp. Dock ska ni veta att monstret tar inte så stort kommando att jag svälter mig själv, nej, absolut inte. Ångest och panik finns där ihop med alla vidriga kränkningar om min kropp, men äter och ger Alva näring gör jag.
Har även varit en tur på stan idag och handlat lite kläder till Alva. Det är sann glädje, att inte bara gå och kolla, utan att faktiskt köpa dessa oemotståndligt söta, mjuka och bedårande barnkläder. Idag köpte jag från Polarn och Pyret. Extremt mjuk kvalitet, bra och genomtänkta kläder med hög komfort. Köpte i storlek 50, då jag bara vill att hon ska välkomnas till världen likt till en himlen, med moln.
Comments