Dagen en blev två

Efter embryo insättningen valde jag att stanna ytterligare en vecka i Sverige för att umgås med familj och låta allt lägga sig. Äntligen var själva behandlingsdelen över. MEN, medicinering och väntan hade bara börjat.

Progesteronet upplevde jag som det värsta preparatet. Detta tillförs vaginalt två gånger per dag med start från dagen efter ägguttagandet fram tills dagen för graviditetstest och sedan fortsättningsvis tre veckor om testet visar positivt (totalt sex veckor). Det hjälper livmoderslemhinnan att ta emot ett befruktat ägg. Jag fick biverkningar som ömma, växande bröst, svullen och spänd buk, förstoppning, huvudvärk, yrsel, samt extremt svårt att sova. Många påminner om en tidig graviditet, men jag kunde på dagen känna när ägget fäste och hur jag från ena stunden till den andra var en gravid kvinna. Det var mina bröst som talade. Låter kanske märkligt och givetvis något som jag var rädd att lita fullt ut på då väntan på graviditetstestet fortfarande kvarstod.

Mina bröst...

Som jag tidigare nämnt var jag tidigare än vad som borde vara bra för ett barn in i puberteten och mina kvinnliga former började motvilligt att både kännas och synas. Det värsta var brösten, ömma och äckliga började två utbuktningar att synas under mina tjocka tröjor. Jag gjorde allt i min makt för att gömma dem. Som jag skämdes.Har egentligen aldrig tyckt om mina bröst, utan hade gott och väl klarat mig utan. Under mina tid med anorexia älskade jag hur dem krympte och kunde döljas under ett enkelt linne. Vid vissa tillfriskningsperioder har dem återgått till samma storlek som innan, andra har dem förblivit något mindre och sedan sist har dem till min fasa växt en storlek. Kroppen har liksom förändrats olika efter mina perioder med svår anorexia. Sedan sist kan jag uppleva att min rumpa blivit mindre och att brösten istället fått bli aningen större.

Dem lever sitt egna liv skulle jag vilja säga och jag misstycker bestämt. Veckan före mens svullnar dem upp och tar extra stor plats i bh kuporna under ett par veckor.

I alla fall var det mina meloner som gjorde mig varse om att inte längre bara var en, utan två.

En kylig novembermorgon tog jag en promenad med vovvarna. Jag frös och mina bröstvårtor sved så jag ville skriva. Det gick inte över. Några dagar efter började jag må illa och veckan efter tog jag graviditetstestet två dagar tidigare än bestämt med IVF kliniken Sophiahemmet.

Även om jag innerst inne visste var det en pina att vänta de där minuterna på att pluset framträder.

Efter resultatet såg jag en scen framför mig, ett skådespeleri där jag lycklig rusade nerför vår pampiga marmor trappa, över det schackmönstrade golvet vid entrén och vidare in till min makes kontor, där jag med lyckliga tårar slänger mig i hans famn och berättar det magiska beskedet. Men... istället smyger jag tyst tillbaka till sängkammaren och drar täcket över huvudet. Det susar i mina öron och framför mina ögon flimrar tusentals bilder förbi. Blodet pumpas hårt från mitt hjärta och inom mig växer en fasa. Hur ska jag klara av att ta mig igenom en graviditet?

På lucia (13/12) gjorde jag första ultraljudet där jag fick höra det lilla undrets hjärta slå. Då var jag i v.7+4 och många veckors extremt illamående väntade.

Idag är jag i v.17, femte månaden!!!!!!! Och självklart är jag så lycklig att det värker inom mig. Dock är varje dag en kamp. Varje morgon bråkar monstret med mig om vågen och låter den spela en roll som den inte ska ha. Jag vill inte veta av den. Matsituationer är extremt jobbiga ibland och mina förnedrande tankar om mig själv sliter mig itu.

Än vet endast nära vänner och familj om graviditeten. Ingen vågar jag tala öppet om med kring ätstörningens närvaro. Vet varken vad det finns att säga om det, eller varför jag skulle oroa mina nära och kära. Dem har sett mig sjuk så många gånger och deras glädje dem delar med mig över graviditeten är det finaste i världen. Därför oerhört skönt att bara få skriva av sig. Vet att det är fler i världen som befinner sig/har varit eller har bekanta i liknande situation som mig.

Nu ska vi i kommande inlägg börja titta tillbaka på passerade graviditetsveckor. Dessutom dags att dela med mig av fler må bra övningar=)